Sällskapets styrelse
Peter Danielsson (ordförande), Nils-Gunnar Snygg (vice ordförande), Sven-Olof Land (skattmästare), Gertrud ”Sylle” Kristiansson (sekreterare), Bengt Andersson, Ulrika Cinthio, Mattias Forsman och Susanne Forsman.
2,783
Fritiof Nilsson Piraten
Det finns ingenting, som inte hänt, men mycket som inte berättats.
Inte alla känner till att Fritiof Nilsson Piraten instiftade Gastronomiska akademien, i sällskap med Sten Broman och Tore Wretman, år 1958. Akademiens uppgift är att "värna om och verka för gastronomins och den gastronomiska kulturens utveckling i Sverige". Gastronomi är ju läran om sambandet mellan mat, tradition och kultur. ![]()
![]()
Piraten, som utsågs till akademiens första direktör och därmed tilldelades tallrik nr 1, hade ett mer konkret mål: han proklamerade genast krig mot falukorven ("en styggelse!") och användandet av mjöl i såsen ... Piratens matlagningskunskaper låg för övrigt mer på det teoretiska planet. Från sofflocket försökte han dirigera hustrun Toras matlagning i köket. Klok som hon var ignorerade hon ofta många av makens mer tokiga direktiv och lagade efter eget huvud - vilket nog var tur. De gånger Piraten själv skulle stå för matlagningen blev det några kokta ägg och en burk ansjovis ...![]()
![]()
Bilden visar akademiens första träff, hösten 1958. Förutom de tre instiftarna Piraten, Broman och Wretman sitter bl a Povel Ramel, Karl Gerhard, Evert Taube och Prins Bertil vid bordet. Vilket gäng! Bara herrar, förstås, så var det på den tiden, och inte förrän 1983 skulle den första kvinnan väljas in i akademien.![]()
![]()
Bonus-Piraten: Sydnytt 1995 om Piraten, maten ("Jag har aldrig varit på en grillbar. Är det intressant?") och Hotel Savoy i Malmö:![]()
www.youtube.com/watch?v=9LxWBG-mXp4
"Talat glöms men skrivet göms." Året var 1936 - en tillbakablick (del 4)!![]()
![]()
Efter resan till Frankrike, det något dämpade mottagandet av novellsamlingen "Småländsk tragedi" och Bombi Bitt-filmen som ju inte blev riktigt som Piraten hade velat, så var det visserligen en fortfarande haltande men ingalunda stukad Piraten som flyttade in i det numera så berömda gul-gröna huset på Kivik, tillsammans med Tora. ![]()
![]()
Den lugna tillvaron på landet, hans första fasta punkt i världen på flera år, gjorde gott för inspirationen. Piraten gick nu in i sin andra fas som författare, han frångick den muntliga berättartraditionen för att skriva romaner, längre och mer ambitiöst uppbyggda berättelser. Under åren 1936-39 påbörjade han flera stora projekt; ”Bokhandlaren som slutade bada” (gavs ut 1937), ”Tre terminer” (gavs ut 1943), och ”Le Manchot” ("Den enarmade", som även hade titeln ”Lars Tobak”, men aldrig färdigställdes), samt novellerna som skulle ingå i ”Historier från Färs” (1940). Piraten ville distansera sig från Bombi Bitt, han ville bredda sig, kanske bli tagen på allvar? ![]()
![]()
I sina memoarer skrev Tora: ” … vi trivdes på Österlen. Vårt umgänge därute blev större och större och för det mesta var det Fritiof som stod för ”underhållningen”. Han var ju den store berättaren, som kunde få folk att lyssna. Och även om jag hade hört och njutit av hans historier tio gånger, var den elfte gången lika fascinerande.”![]()
”Det var naturligt att jag kom i skuggan av Fritiof i vårt sällskapsliv. Vem kunde tävla med honom i konsten att umgås? Han var helt enkelt oemotståndligt charmerande och rolig. En människa som kunde trollbinda andra."![]()
![]()
När han inte skrev, promenerade Fritiof, pratade med kiviksborna, förde poetiska noteringar om väder och växtlighet. En till synes idyllisk tid. Några dagboksblad från den milda hösten, år 1936:![]()
![]()
7/11 1936![]()
Idag ha vi varit till Kungagraven och funnit längs vägen bland annat: blommande rödklöver och vitplister; blåklint; röda tistlar; rikligt med sinapis arventis; en strävhårig, buskartad låg ört med små blå blommor; violetta lupiner i stora, krypande klängen inne i ett äppelland. I ängen fanns tusenskönor. ![]()
![]()
11/11 1936![]()
En brandgul solsicka sköt som ett trollskott ur jorden vid äppelträdet utanför matsalsfönstret.![]()
![]()
17/11 1936![]()
Har plockat nyutslagna röda nejlikor i Hamnpensionatets rabatt (utanför kapten M:s stuga, innanför häcken) och därsammastädes en stockros med många friska knoppar och en halvt utslagen ros på. Och på Henrikssons blinda gavel ovanför mitt fönster har en stor lila clematis sprillat ut. För en tid sedan besprutades grannens fruktland, träd, marken och det hela, med blåsten, och gör nu mitt på dagen med sin silvergröna färg ett spöklikt intryck: liknar en förstelnad trädgård i månsken.![]()
![]()
*![]()
![]()
Kapten M. brukar säga: Prata gärna men skriv aldrig, för talat glöms men skrivet göms!![]()
![]()
19/11 1936![]()
Om kapten Skever: Hans hjärna är ett paternosterverk vars skopor fånga aktualiteterna omkring honom för att genast tömma dem i glömskans bottenlösa vatten. Men vad som hände i hans barndom, för länge sedan, till och med så sent som för tjugo år sen – det har lämnat ärr i hjärnbarken på honom och sitter kvar.
Piraten, Bombi Bitt, Harriet Bosse - och prins Eugen. Året var 1936 - en tillbakablick (del 3)![]()
![]()
På hemväg från Menton våren 1936, mellanlandade Piraten i Köpenhamn, där tidskriften Scenen stämt träff med honom på Davidsens Vinstue. Reportern beskriver Piraten som en ”smärt och spänstig man med lätt grånande tinningshår” som med sin solbränna från franska rivieran snarast påminner om ”en engelsk kolonialofficer hemma på Englandssemester.” ![]()
![]()
Piraten hade just skrivit på ett avtal med Triangelfilm om en filmatisering av ”Bombi Bitt och jag”. Han påpekar att han inte har något med filmmanuset att göra, det skrivs av regissören Gösta Rodin och Guido Valentin. Filmen kom mycket lägligt, eller snarare, ersättningen för filmrättigheterna, Piraten var i stort sett bankrutt efter några magra år utan nya bokutgivningar (förskottet för ”Småländsk tragedi” som gavs ut april 1936 hade genast gått åt till att betala av de många skulderna som byggts upp ända sedan studietiden i Lund). En filmatisering av ”Bombi Bitt och jag” hade varit på tapeten flera gånger tidigare men nu äntligen skulle det bli av. Piraten var till en början optimistisk, men han skulle inte ha några höga tankar om den färdiga filmen. Det är lätt att förstå.![]()
![]()
Sommaren 1936 reste ett för den tiden ganska stort filmteam från Stockholm till Österlen, med ett stopp i Vollsjö. Kiviks marknad var förstås ett huvudnummer i filmen, precis som i boken, och där var Piraten närvarande, han gav några råd till regissören, men såg mest till att hålla sig i bakgrunden. Piraten och filmteamet tog in på Hotel Svea i Simrishamn, där också ”målarprinsen”, prins Eugen bodde, han gjorde Piraten sällskap under inspelningarna, solen sken från en österlenblå himmel, och allt verkade gå enligt planerna.![]()
![]()
På pappret ser rollistan inte dålig ut. Sture Lagerwall var en Dramatenskådis vars filmkarriär pekade spikrakt uppåt, han skulle t ex bli mycket uppmärksammad för sin huvudrollsinsats i ”Lasse-Maja” några år senare. Harriet Bosse var den norsk-svenska skådespelerskan vars öde blev att vara mest känd för hur August Strindberg hade friat till henne: ”Vill ni ha ett litet barn med mig, fröken Bosse?” På 1930-talet hade hon allt svårare att få roller, och 1943 skulle hon pensionera sig. Hennes roll som Bombi Bitts mor ”Franskan” fick beröm av recensenterna, ”den enda som håller stilen”, var ett omdöme. Sigurd Wallén i rollen som Elis far, stinsen, var en riktig veteran från stumfilmstiden, som ofta fick göra liknande ”lustiga gubbar”. ![]()
![]()
Men det finns många problem med den här, första filmatiseringen av ”Bombi Bitt och jag” (ett andra, och mycket mer lyckat försök skulle göras av Sveriges Television 1968 - mer om det en annan gång!). Det allra största problemet är åldern på de två huvudrollsinnehavarna. Sture Lagerwall (Bombi Bitt) var 28, men skulle spela en 14-åring! Frank Sundström (Eli) var 24, och skulle spela en 11-åring! (Stockholms-Tidningen konstaterade torrt: ”svårt att vara liten och minderårig när man är så stor och lång”)![]()
![]()
Regissören tog sig också en hel del friheter med Piratens text, bland annat mördas Franskan i en scen som sedan klipptes ner av censuren (komiskt nog - man tog bort alla svordomar ur Piratens text för att göra filmen barnvänlig, men lade istället till ett mord som inte finns i boken!). Bombi Bitt sörjer Franskans död i 10 sekunder, för att därefter fyra av ett nytt buspojksleende och till synes helt glömma bort att hans mor nyss blivit mördad! Piraten måste ha varit nära att explodera när han såg den scenen, som går emot allt han skrivit om relationen mellan modern och sonen. Filmen gjordes alltså för en yngre publik, men vid premiären blev den ändå barnförbjuden - ett stort bakslag för Triangelfilm. ![]()
![]()
Någon månad efter premiären döptes filmen om till ”Bombi Bitt jagar bovar” i ett försök att locka den lite äldre publiken. Man kan inte tala om ett fiasko - många recensenter, framför allt i landsortspressen, gav den ändå bra betyg. Men inte ens premiären var utsåld. ”Du skulle aldrig siktat på en barntillåten film”, sa Piraten till regissören, ”nu blev det varken hackat eller malet. Satan och djävlar och fan och hans mormor skulle ha levt djävulen i filmen. Jag tänkte inte på barn när jag skrev boken, jag tänkte inte på Nalle Puh."![]()
![]()
Det skulle dröja 22 år innan en bok av Piraten blev film igen, då med mycket bättre resultat - ”Bock i örtagård”.