Piratenvänner! Torsdag 24 juli och fredag 25 juli är Piratenmuseet i Vollsjö stängt pga sjukdom. Vi beklagar detta. Från och med lördag är museet öppet igen som vanligt, dvs varje dag kl 13 – 17.
3,129
Fritiof Nilsson Piraten
Det finns ingenting, som inte hänt, men mycket som inte berättats.
Det blev en påsk i Piratens tecken… en händelse som ser ut som en tanke: Jan Sigurds nya bok om Fritiof Nilsson Piraten anlände samma vecka som den senaste nyheten från Saturnus: Piratens Pilsner. Perfekt kombo med Piratens besk (eller akvaviten om man så föredrar) på påskbordet. Och dessutom finns det en alkoholfri variant som är lika god den. Sigurds bok är en djupdykning i Piratens umgängesvanor, i Malmö, Lund, Kivik - och Paris. Vänner till Piraten som figurerar är bl a Karl Gerhard, Evert Taube, Alice Lyttkens - och givetvis Sten Broman. God och glad påsk, Piratenvänner!
När Piraten gjorde lumpen ... Naturligtvis finns det historier även om Fritiof Nilssons militärtjänstgöring, till och med historier med ett litet korn av sanning i! Men att det var under värnplikten i kustartilleriet som han fick sitt nom de guerre "Piraten" - det är direkt osant, det hade han fått några år tidigare i Lund - och det är en annan historia, som vi ska återkomma till...![]()
![]()
Våren 1918, medan första världskriget ännu rasade, blev nyblivne jur kand Fritiof Nilsson inkallad till att göra värnplikt vid Kustartilleriet i Karlskrona. Han skulle väcka en viss uppmärksamhet redan innan sin ankomst ... Efter att ha missat tåget från Lund skickade han ett telegram till regementschefen: ![]()
![]()
”Kommer med ett senare tåg. Var god reservera lämplig uniform!”![]()
![]()
Så småningom anlände Piraten till Karlskrona - men han skulle inte bli långvarig... ![]()
![]()
Den unge Piraten hade alltid svårt för auktoriteter som lärare och präster, och att han även skulle ha svårt att inordna sig i den militära disciplinen är ju inte så förvånande. Alltså gällde det att få frisedel illa kvickt, och om hur det gick till har berättats två historier. Den ena handlar om en rostig spik, och har berättats av doktor Rolf Hallgren, god vän till Fritiof:![]()
![]()
Fritiof fick efter en kort tid problem med nerverna. Han hörde röster, såg i syne, och genomgick "en serie förvandlingar". På sjukhuset i Karlskrona samlades läkarna kring hans säng, mycket bekymrade. Medicin och vila hade visat sig verkningslöst. Men fanns det ingenting som hjälpte, frågade man. "Jo, den här", svarade Fritiof, och drog fram en stor, rostig spik som han haft under täcket. ”När jag suger på denna så lindras det något”. Resultat: hemförlovning.![]()
![]()
Den andra historien är något mer spektakulär, och sant Piratisk: Fritiof hade efter en period avancerat något och gavs nu befälet på en övningsfärd i den blekingska skärgården. Slupen hade utrustats med diverse alkoholhaltiga drycker innan avfärd, och det hela blev en munter utflykt. Man angjorde en holme och tillbringade dagen med att sola och bada. Så småningom kom det ett nytt telegram till marinbasen:![]()
![]()
"Härmed har jag nöjet meddela att jag med Guds, Den Högstes, hjälp för Eder räkning intagit denna ö. 648 Nilsson" ![]()
![]()
Reaktionen lät inte vänta på sig: 648 Nilsson slängdes i arresten, och fick därefter frisedel (ryktet om att han ställdes inför krigsrätt är något överdrivet).![]()
![]()
Är något av detta sant? Ja, som vanligt: Caveat lector! Några korn av sanning här och där, resten överdrifter, myter, lögner ... Men sant är att 648 Nilssons tid i kustartilleriet avslutades efter en kort tid (cirka tre månader istället för 12), och redan hösten 1918 inledde han sin karriär som advokat hos Emil Heijne på Drottninggatan i Stockholm.![]()
![]()
Trevlig helg, Piratenvänner!
Under åren 1921-31 var Fritiof Nilsson Piraten verksam som advokat i Tranås, och många av hans noveller skulle senare komma att utspela sig i Tranås med omnejd, som t ex "Jaga älg" och "En Lord i Tranås". Liksom det mesta i Piratens liv har det byggts upp en flora av myter kring tiden i Tranås, från det att han anlände med tåg från Stockholm kl 01.40 och tog in på ett hotell som även sålde likkistor, tills han lämnade staden (och advokatyrket) som en något nedbruten (och mycket nedsupen) man, med ett krånglande äktenskap och en vilja att göra något helt annat: nämligen bli författare. För redan efter ett par år som advokat hade Piraten börjat skriva ner de historier han tidigare bara berättat muntligt, vid krogborden i Lund och nu också i vänners lag i Tranås. Så här berättade hans sekreterare på advokatbyrån, Christina Andersson:![]()
![]()
”Det var en dag i januari 1926. Fritiof kom fram till mig där jag satt vid skrivmaskinen. I ena handen höll han en liten bunt anteckningar, vanliga små olinjerade lappar från ett anteckningsblock. Han gav mig lapparna och sa: ![]()
- Kan fröken skriva rent det här? ![]()
Det var det första kapitlet till Bombi Bitt och det var fruktansvärt illa och spretigt skrivet. Tätt, tätt och ändrat och överstruket och överkorsat. Oerhört svårläst, det var som att tyda chiffer. Men jag klarade det. Jag kan inte minnas att jag gjorde ett enda fel. Och roligt och intressant var det."![]()
![]()
Fritiof var ingen dussinadvokat, han uppnådde snart legendstatus som en slags entertainer i tingsrätten, när det inte fanns så mycket underhållning i Tranås gick man för att lyssna på den egensinniga (och ofta mycket roliga) advokaten istället! Från hans sekreterare har vi även fått uppgiften om Piratens arbetstider på kontoret (11-13!). Inte sällan fick hon väcka honom, när han sov ruset av sig och missat ett inbokat möte. Men trots det gick advokatbyrån bra, och den unga advokatens dyra vanor (som han lärt sig av sin tidigare arbetsgivare i Stockholm, kändisadvokaten Emil Heijne), kunde upprätthållas:![]()
![]()
”Han var en utpräglad snobb. När det gällde såväl kläder som mat och dryck. Endast det bästa var gott nog. Alla kläder syddes hos en speciell skräddare i London. Och han lät handsy sina skor. Han gick alltid klädd i plommonstop och bar alltid damasker. Skulle han ha fest hemma beställdes maten från Arvid Nordquist i Stockholm och den kördes hit på tåget i särskilda kylboxar. Han älskade ostron, hummer och dyra champagneviner.” (återigen enligt Christina Andersson).![]()
![]()
En av alla historier som berättas om Piraten som advokat, är om den gången han hade haft en klient som anklagats för tidelag. Klienten hade frikänts, men när Piraten en dag fick se mannen komma gående längs Storgatan, ledandes en kviga, öppnade han fönstret och ropade: "Jaså! Ska ni ta ut lysning?" Sant eller falskt? Avgör själv 😅![]()
![]()
Trots att advokatbyrån alltså gick bra lyckades Piraten ändå leva över sina tillgångar, och de stora studieskulderna från åren i Lund byggdes nu på ytterligare. Kanske är det därför ganska förvånande att han snart började överväga att lämna yrket för att satsa på att livnära sig som författare! Att sekreteraren lärde känna sin chef väl, råder inget tvivel om:![]()
![]()
”Han var en mycket märklig människa. Jag har aldrig i mitt liv, varken förr eller senare, mött en person med en så mångsidig begåvning. Men hans karaktär ger jag inte mycket för. Han var en stor slarver och en festprisse av Guds nåde och sin ekonomi hade han inte det minsta grepp om.”![]()
![]()
Våren och sommaren 1932 bodde Piraten i Göteborg, och efter att ha suttit på Henriksbergs terrass varje eftermiddag under ett par månader fanns nu ett färdigt manus till "Bombi Bitt och jag", som han förhoppningsfullt skickade in till Albert Bonniers Förlag ...