Piratenvänner! Torsdag 24 juli och fredag 25 juli är Piratenmuseet i Vollsjö stängt pga sjukdom. Vi beklagar detta. Från och med lördag är museet öppet igen som vanligt, dvs varje dag kl 13 – 17.
2,266
Fritiof Nilsson Piraten
Det finns ingenting, som inte hänt, men mycket som inte berättats.
Har du några dagar kvar på semestern? Eller kanske permanent semester? 😉 Varför inte ta en tur till Piratens Vollsjö? I sin bok "100 balla ställen i Skåne" tipsar Valle Westesson om Pumphuset i Vollsjö ("ett torn som tar priset") där Piratenpristagaren varje år får hålla sig gömd i tornets mörka innanmäte i någon timme, medan publiken samlas utanför, allt för att inte avslöja hemligheten. Från Pumphuset kan du följa resterna av den gamla tågrälsen, över Stampabron ("Skånes högsta järnvägsbro!" - påstod Piraten).![]()
![]()
Men det finns mycket annat att se; i Vollsjö och Piratens Färs härad kan man fortfarande orientera sig hyfsat bra med hjälp av "kartorna" som är Piratens böcker. Mycket är kvar - trots att Sven-Olle Olsson 1983 lät riva den viktigaste byggnaden, Vollsjö station där Piraten växte upp. Men i banvaktsstugan hittar du Piratenmuseet, centrum i detta Piratenland, öppet varje dag 13-17 augusti ut. Skulle det vara stängt när du kommer, kan du alltid slå dig ner på bänken en stund, med Piraten och Skorpan.![]()
![]()
Man kan vandra Storgatan fram och se både Bokhandlarens hus och Krusenstolpes stuga, och bryggeriet förstås, där Lutterlögn släckte törsten. Uppe vid torget finns både Piratens gamla skola kvar, och Hotel Svea där den mystiske Mr Bernoni S. Urdal bodde i "Bombi Bitt och Nick Carter". Alldeles intill finns även huset som kallades Jerusalem kvar, där det spökade, och där en "sekteristisk svensk-amerikan" monterade upp en trampolin på takkupan för att lättare kunna ta sig till himlen med mekaniska hjälpmedel. Allt enligt Piraten, givetvis. ![]()
![]()
Lite grann utanför bykärnan kan den äventyrlige leta upp stället där Badarnas klubb höll till i "Bokhandlaren som slutade bada", eller varför inte på lite avstånd beundra Gottorp - eller som det heter i verkligheten, Vollsjö säteri. Du hittar varken en patron Esping eller några ulmerdoggar där, men miljön är helt autentisk. Och varför inte göra som Piraten - gå en sväng på kyrkogården, leta bekanta namn på gravstenarna! Men gör för guds skull inte som Bombi Bitt och Eli, som grävde efter "dödingsben" där... Och något kyrksilver att stjäla lär du inte heller hitta så lätt. I Vollsjöån är det ett måste att spana efter hornålen. Den finns där, den bara håller sig gömd.![]()
![]()
Den riktigt våghalsige ger sig ut på ett äkta Bombi Bitt-äventyr och besöker den vilda naturen i Hårderupshult och Starrarps Ora - det var här den unge Fritiof (och sagans Fritiof - dvs Bombi Bitt) härjade. Det var här Nils Gallilé, "sju häraders skräck" gömde sig i en jordkula, det var här kapitlet "Rävjakten" i "Bombi Bitt och jag" utspelade sig. ![]()
![]()
Den som blir hungrig efter allt detta upptäckande kan med fördel besöka det utsökta creperiet BYN vid torget som serverar crepes, galletter och god cider. Eller varför inte prova pizzerian intill - och en "Bombi Bitt Special".![]()
![]()
LÄSTIPS: "Bombi Bitt och jag", "Historier från Färs", "Bokhandlaren som slutade bada" och "Bombi Bitt och Nick Carter" av Fritiof Nilsson Piraten. ![]()
BRA ATT HA MED PÅ RESAN: Boken "Piratenland" av Tomas Ekström & Mia-Maria Lindberg fungerar som en guidebok genom Piratens Skåne, med gps-koordinater och många tips. ![]()
Samtliga ovanstående böcker finns idag endast att få tag på hos antikvariat (Bokbörsen rekommenderas!) Och den som sedan vill veta ännu mer letar upp "Om konsten att göra verkligheten sannolik" av Christian Irhammar.![]()
![]()
Mycket nöje - men se upp, oväntade saker kan hända, när man vandrar i Piratens fotspår...
Piraten och katten Skorpan var oskiljaktiga, och det finns många historier om detta mycket älskade husdjur. En av de roligaste är kanske när journalisten Boel-Marie Beronius sökte upp Piraten för en intervju sommaren 1956. Piraten undviker som vanligt att svara på alla frågor om sin egen person. Efter en stund föreslår han att Skorpan istället ska svara på journalistens frågor (här får vi ju förmoda att journalisten skrev ner Skorpans "svar" och att Piraten i efterhand redigerade texten, man kan se det framför sig, hur han skrockande sitter vid skrivbordet med groggen inom räckhåll och cigarrcigarretten i mungipan). Den trivsamma artikeln publicerades i Husmodern nr 33 samma år:![]()
![]()
"... Fritiof Nilsson står på trappan till sitt gula hus och ser ut som en skånsk lord och säger välkommen. Rak i ryggen, skarpskurna drag och silverstrån i det mörka håret. Han finner väl som de flesta författare poesi i regnet och är vid soligt lynne. Hans sätt mot damer har en sirlighet, som säkert skulle förvåna många av hans kvinnliga läsare, som kanske inbillar sig, att Piraten är en grovkornig herre, vilken inte kan umgås med fruntimmer.![]()
Piraten behärskar till fulländning konsten att undvika tala om sig själv. På alla frågor svarar han med en rolig historia – om en helt annan person, märker jag. En skarp telefonsignal någonstans från husets innandömen räddar situationen. Innan han går för att svara säger han i dörren:![]()
![]()
– Intervjua min katt Skorpan – hon känner mig bättre än de flesta kvinnor. Hon kommer här. Hon har figur som en fröken, men är tio år och har sjuttien barn.![]()
![]()
Och katten Skorpan rinner mycket riktigt elegant in i rummet. Hoppar upp på skrivbordet. Betraktar mig forskande från sin utsiktsplats.![]()
![]()
– Obehagligt med det här regnet, säger hon inledningsvis och slickar bort lite grus från tassarna. ![]()
– Ni ska få veta en del om min husse, eftersom jag känner att ni är kattvän. Jag kallar honom Piraten. Det döptes han till som student i Lund. Varför har man glömt, men han tycker om namnet, antagligen därför att det sätter färg på det beskedliga Nilsson. Vi har kamperat ihop under tio år, känner varann utan och innan, och hyser en djup respekt för varandra.![]()
Jag var bara en liten ynklig källing, som det heter på skånska, när jag kom till hans hus. Piratens son John upptäckte mig och tog mig med hem. "Ta ut katten", sa Piraten som höll på att arbeta. Men då hoppade jag upp i hans knä och såg kvinnligt hjälplös ut. Och därmed var Piraten förlorad. När vi resonerade om händelsen för några år sen, sa han: "Kära Skorpan, du hade ju från början bestämt dig för att adoptera mig. Vad var att göra?"![]()
![]()
– Jag är av den bästa familj med anor från Arkangelskkatter, som importerades av skånska skeppare, som seglade splitterved från Ryssland till London. "Inte så få droppar bondkattsblod har satt pricken över i", försäkrar Piraten. Men min salig mor blev 20 år och fick barn in i det sista. Men nu ska vi inte tala om mej utan om Piraten…![]()
– Som ni ser av de packade bokhyllorna är Piraten en lärd man som läser många klassiker på originalspråket. Han är systematisk och noggrann, vilket man kan finna överraskande hos en så fantasifull människa. Han väger orden, ibland kan han använda timmar för att få reda på ett ovanligt uttrycks ursprung och historia. Han skriver för hand på ett block.![]()
– Och det kan förekomma att han alldeles glömmer bort mig, fast jag brukar ligga hos honom på arbetsbordet. Det händer att jag blir stött och knuffar pennan ur hans hand. Då skrattar han och säger: "Ja, se fruntimmer!"![]()
![]()
– Jag får inte glömma att berätta, att f r u Piraten är en förtjusande kvinna. Hon har humor, vilket nog kan behövas om man ska umgås med såna konstnärssjälar som Piraten och jag till vardags. Vi är båda eniga om att Piraten röker för mycket. Men vad hjälper våra förmaningar. Det är Matanzas nr 3 i munnen från morgon till kväll. Fru Piraten, som heter Tora, är tandläkare. Men det hindrar inte att hon är en riktig matmamma. När hon är bortrest, hushållar Piraten och jag ihop. Jag tycker bäst om stekt sill, oxfilé eller portugisiska sardiner i olja. Kokt purjo i hönsbuljong kan också gå an. Men Piraten klagar och påstår, att han får nöja sig med de rester jag behagar lämna kvar åt honom. Vid sådana tillfällen finner jag inte hans sinne för humor så märkvärdigt. Piraten är finsmakare. Han är ouppnådd inom vår litteratur i förmågan att med lyrisk känsla skildra ett svenskt smörgåsbord. Det måste vara en fröjd att laga verkligt god mat till en sådan expert. Och sen kan han skriva om den så målande att man känner doften från köttbullar och pannbiff med lök kittla i näsan, ser färgspelet mellan ärggröna gurkor och skära rädisor och ostar i stanniol och persilja och äggula omeletter.![]()
![]()
– När Piraten ger sig ut på resor, följer jag med i en egen rymlig låda och bor på hotell, vilket har sina behag. Jag tycker om att färdas med tåg men är misstänksam mot bilar. Piraten själv åker gärna bil men kör inte själv. ”Till min heder använder jag inte det körkort jag tog 1922”, förklarar han alltid om någon frågar. Och så kommer en burlesk men säkert ganska sann historia om hur han fick sitt körkort, på den tiden han var advokat i Tranås: Han hade en stor tysk bil, Gula Faran kallad. Växelspaken satt utanför och en opraktisk människa måste gå av och stryka tändstickor för att sköta den, om det var mörkt. Påstår Piraten. På detta ställe i historien brukar jag snegla på en bok på hans hylla, som heter Believe it or not – d v s ”tro det eller ej”. Det där med växelspaken och mycket annat hade ingett Piraten misstanken att han ej var skickad för bilkörning, men han ville ändå ta det där körkortet. Bilbesiktningsinspektören bodde i Eksjö och Piraten lejde sin vanliga chaufför som körde bilen och honom dit. Bilen parkerades med kylaren mot torget, klar att starta för uppvisning. Piraten fick order att köra snett över torget ner i gränden till höger. Han startade, men chauffören hade lagt in backen. Bilbesiktningsmannen slog näsan i vindrutan och sen for man baklänges in i en pelargonierabatt. Kyrkan i bakgrunden undgick skador.![]()
"Kan du se något skäl varför jag skulle ge dig körkort?" Undrade bilmannen och gned sin näsa. "Ja, det är min namnsdag i dag", vädjade Piraten. Detta var i den idylliska bilismens dagar, så Piraten f i c k körkort…![]()
![]()
– Vi trivs i Kivik, Piraten och jag, för här lever idyllen kvar. Vi älskar båda den klara mogna hösten, när äpplen faller till marken med dova dunsar och havet står knallblått som en målad kuliss i fonden. Men under de svåraste vintermånaderna, när snön kan gå upp till taken på envåningslängorna och när havet vräker isgrått mot stranden, då längtar vi söderut. Fast utomlands får inte jag följa med för myndigheterna om jag inte sitter i karantän. Men Piraten behöver inte resa för att få impulser så att hans fantasi ska blomma ut till en historia. "Det viktigaste, Skorpan", säger han i förtroliga ögonblick, "är att finna trådändan till en historia, sen kan man nysta upp en hel härva".![]()
![]()
– Fast vi känner varandra så väl, händer det att vi spelar ömsesidig komedi. Jag sover till exempel varje natt i Piratens säng. På slaget tre varje morgon vaknar jag och vill ha en pratstund. Jag går upp på bröstet på honom och studerar honom intensivt för att utröna om han är vaken. Ofta sover han verkligen men lika ofta låtsas han, därför att han vill vara ifred. Och jag låtsas tro honom och resignerar till morgonen. Tack och lov är Piraten morgontidig. Och om morgnarna, hur kallt det än är, hoppar Piraten i vattnet. Detta stora mod stärker ytterligare min beundran för honom. Det ovanligt kalla vattnet här på ostkusten har förresten räddat oss från turister, brukar vi säga. Jag finner ett stort nöje i att en het högsommardag med 30 grader i skuggan se en turistbil stanna på hamnpiren. ”Nu hoppar de snart i”, viskar Piraten med sann skadeglädje, ”och när de kommer upp igen har de krympt till en halv aln…”![]()
![]()
När Piraten återvänder med en nytänd cigarrcigarrett efter det långa telefonsamtalet, har regnet slutat men molnen hänger kvar. Under promenaden på kullriga gator mellan rosenövervuxna längor förklarar Piraten att han tycker om katter, därför att de är så beroende men ändå självständiga och lugnt fordrande. De krusar inte, är man ovillig att prata, överger de en för att återkomma när de är välkomna. En katt är ett rofyllt sällskap, trivselns symbol. Och efter ett långt samtal om allt utom Piraten själv, är det tid för avfärd. I bilens bakruta fångar jag in bilden av honom, ett gråtonat foto med bakgrund av regnvåta bygator. En ensam herre på sensommarpromenad med regnkappan flygande efter sig och kepsen nerdragen i pannan. Han stöter käppen i marken och ser så allvarlig och tankfull ut som endast en verklig humorist kan göra. I obevakade ögonblick.
Apropå Kiviks marknad. De flesta minns Tv-serien ”Bombi Bitt och jag” från 1968, med Stellan Skarsgård i huvudrollen. Den var Piraten mycket nöjd med. Men boken hade filmatiserats redan 1936, med (en egentligen på tok för gammal) Sture Lagerwall som Bombi Bitt. Den filmen tyckte Piraten inte om:![]()
![]()
”Du skulle aldrig ha siktat på en barntillåten film, nu blev det varken hackat eller malet. Satan och djävlar och fan och hans mormor skulle ha levt djävulen i filmen…”![]()
![]()
Men ”biogubbarna” bestämde, Bombi Bitt rensades från svordomar och pikanta detaljer - och filmen blev tillåten för barn. ![]()
![]()
”Jag tänkte inte på barn när jag skrev boken. Jag tänkte inte på Nalle Puh!” - Piraten till regissören Gösta Rodin. ![]()
![]()
När man filmade på Kiviks marknad 1936 var Piraten närvarande, och filmscenerna och fotografierna ger i alla fall en någorlunda autentisk bild av den tidens marknad.