3,758
Fritiof Nilsson Piraten
"Det finns ingenting, som inte hänt, men mycket som inte berättats." Fritiof Nilsson Piraten - den vanartige sonen som blev advokat, advokaten som blev författare, författaren som blev legend.
Imorgon! Piraten-kabaré! Boksläpp! Jan Sigurd & Anna-Lena Brundin!
Det här innehållet är inte tillgängligt just nu
När det här händer brukar det bero på att ägaren endast har delat det med en liten grupp personer, ändrat vilka som kan se det eller så har det raderats.
Piraten och Vilhelm Moberg - fortsättningen, där Moberg gör misstaget att bjuda Piraten på ål från Roslagen, och Piraten får vikariera för sin sjuke vän ...![]()
![]()
"Så kom då inspelningen igång. De skämtade, de talade allvar, de skrattade och munhöggs och jag tror att det programmet repriserades både två och tre gånger. ![]()
Efter en solig förmiddag slog vi oss ner efter väl förrättat värv vid lunchbordet på Grisslehamns havsbad. Vilhelm skröt med att han själv tillsammans med hovmästaren arrangerat måltiden till Fritiofs ära. Piraten såg belåten ut där han satt vid fönstret och jag såg hans aristokratiska profil avteckna sig mot den blå himlen. ![]()
Två servitriser bar in sillbrickorna. Det var inlagd sill och marinerad sill, gravad sill och glasmästarsill. Det serverades stekt strömming, och inkokt strömming, inlagd strömming, sotare och nyrökt böckling. ![]()
Så gjorde Vilhelm ett tecken till hovmästaren som stod på pass i dörren och som genast kom dragande en vagn med levande ljus bland delikatesserna. Där fanns rökt ål och inkokt ål och Moberg tog till orda. ![]()
- Eftersom vi har storfrämmande från Skåne här så kom hovmästaren och jag överens om att till din ära, käre Fritiof, naturligtvis bjuda dej ål. ![]()
Piraten tittade storögt på ålafaten och sa: ![]()
-Du får förlåta mej, Vilhelm, men den här metmasken äter jag inte. ![]()
Hovmästaren höll på att tappa brickan. Moberg blev med ens mycket längre i ansiktet och mer fårad. På någon sekund blev han till en mumie. ![]()
Piratens replik så här på papper kan kanske ses som en oförskämdhet men i Piratens mun och med den bisarra humor han ägde blev den bara till en replik framsagd av någon i hans rika porträttgalleri och Moberg kom sig snart. ![]()
- Mina herrar är välkomna till Kivik i höst så kan ni verkligen få smaka på riktig ål, skrattade Piraten. ![]()
Det blev tyvärr aldrig så. ![]()
Vi åt och vi drack och det smakade oss väl. Vilhelm åt med förtjusning ålen vill jag minnas och tyckte den var förträfflig med roslagsmått mätt. ![]()
Så kom de åter igång att berätta och klyva näbb. ![]()
-Du ser mycket yngre ut, du Fritiof, än vad jag gör och ändå är vi väl i stort sett lika gamla. Du är slätare i hyn, du Fritiof. ![]()
- Jag ser väl möjligen lite ointressantare ut än du men jag har lite besvär med hörseln på ena örat och det kan ibland vara en fördel utom då man ska göra upp gager med Sveriges Radio, replikerade han åt mitt håll och skrattade med ögonen. ![]()
-Jo, vi håller nog på att bli lite mogna, du och jag. ![]()
Så erinrade sig Moberg en gubbe på ett ålderdomshem i Småland där han gått omkring och pratat med de gamla för att få material till sitt utvandrarepos. Han tyckte sig känna igen en gammal krokig gubbe från sin hemsocken och blev överraskad av att han fortfarande var i livet. ![]()
-Jodå, hade gubben sagt, men jag skulle ha varit dö for länge sedan om dom inte smällt så förbannat i dörrarna. ![]()
![]()
Så bröt vi upp från Grisslehamn och begav oss till Stockholm. Påföljande vecka for jag till Malmö för att göra nästföljande program med Fritiof allena. Han bodde i ett höghus på översta etaget beläget alldeles vid Ribersborgsbadet och varje morgon, när han vistades här, tog han på sig badrocken och promenerade över vägen och tog sig ett morgondopp. Det här var hans skrivarstuga och vid klar väderlek kunde man se ända till Köpenhamn påstod han. Det här var hans hemliga bostad. Inte ens hans hustru Tora visste var han hade sin lya påstod han. ![]()
Nu satt jag där med min mikrofon i handen men han visste inte riktigt vad han skulle berätta om och det tilltalade mig. ![]()
Jag har aldrig, när jag haft med erfaret folk att göra, krävt vare sig manus eller stolpar, mycket mindre repetition. Nu hade jag en god berättare framför mig och jag hade bara att tiga och lyssna vilket kanske inte alltid är det lättaste men Sven Jerring sa mig en gång: ![]()
- Kom ihåg unge man att det svåraste en radioreporter har, det är att lära sej hålla käft. ![]()
- Jag tror jag vet vad jag ska berätta, sa Piraten plötsligt, sätt igång maskinen! ![]()
Jag satte mig mitt emot honom för det är viktigt att en berättare har någon som lyssnar och applåderar med ögonen. I trettio minuter i sträck berättade han. Ingen omtagning och inga klipp att göra i bandet. Allt var sändningsklart till lördagen. ![]()
Han berättade om hur han som ung jurist kommit till Tranås och där öppnat egen praktik. Det var 1921. För att stärka sin position och även sitt självförtroende inköpte han en bil. Den var stor och svart med blankpolerade växelspakar vid vänstra dörrens utsida. Alla bilar var öppna vid denna tid. ![]()
Han anställde också en chaufför eftersom han själv saknade körkort. Hans juridiska byrå var väl i sin början inte särskilt inkomstbringande så han beslöt att i tysthet låta chauffören lära honom köra bil, vartefter han skulle avskeda honom. Sagt och gjort. Under mörka höst- och vinterkvällar for de fram på eländiga vägar och ibland måste han gå av och lysa med en tändsticka för att övertyga sig om att de eländiga spakarna låg i rätt läge. Det knagglade sig fram och kom in i vårens tid och en försommardag beslutade han sig för att köra upp för landsfiskalen. Chauffören körde honom till landsfiskalskontoret och parkerade utanför kyrkogården på andra sidan vägen. ![]()
Fiskalen kom ut och satte sig jämte Piraten, som satt beredd att göra en provtur. ![]()
Och så bar det av rakt igenom kyrkogårdsstaketet och parkerad på en gravkulle tittade landsfiskalen Piraten i ögonen och sa: ![]()
- Kan du se någon som helst anledning till att jag ska kunna ge dej ett körkort? ![]()
-Ja, svarade Piraten. Det råkar vara Fritiof i dag. ![]()
- Det har du rätt i, svarade landsfiskalen, kom med in så ska du få det. ![]()
Alltsedan dess satte han sig aldrig bakom en ratt mer. Bara för den förbannade spakens skull... ![]()
![]()
Jag tackade honom och tog farväl och bestämde att åter komma om fjorton dagar. ![]()
-Ja, men om du säjer ett enda knyst till någon var jag har mitt hemliga tillhåll så kommer du inte inom den här dörren mer. Han skrattade och tillade: Hälsa Vilhelm när du träffar honom. ![]()
Påföljande vecka ringde Vilhelm Moberg, hes som en korp. Han hade drabbats av en kraftig förkylning och kunde omöjligt ställa upp. Vad göra? Jag måste i hast få tag på Piraten en extra halvtimme. ![]()
Ringde hans hemliga telefonnummer till hans hemliga våning, utan resultat. Ringde hans hustru. Inget svar. Ringde sommarbostaden i Kivik. Inget svar. ![]()
Ringde hela dagen i olika väderstreck, utan resultat. Inte ett enda litet napp. Hotell Savoy i Malmö kunde dock ge mig en ledtråd. Han hade kanske åkt till Stockholm. I så fall kunde jag söka honom på Reisen där han alltid bodde vid sina Stockholmsbesök. ![]()
Gjorde så och fann honom där. ![]()
Jag lade fram mina bekymmer för honom och han lovade att rycka in i stället för Vilhelm. Jag skulle dessutom få en helt opublicerad historia. ![]()
![]()
Vi kom till Hotell Reisen, där han alltid hade samma rum med utsikt över Skeppsholmen och fregatten af Chapman. ![]()
Där var vi alltså nu. ![]()
- Du kan sätta igång. Jag är beredd, sade Piraten och började berätta om den skånska pastorsadjunkten som på ångtågens tid var stadd på resa till en Norrlandsförsamling för att provpredika. Nervös inför uppgiften hade han tagit med sig tre helbuteljer konjak, som han stärkte sig med då och då. ![]()
Han bjöd generöst även påstigande resenärer på den starka drycken. Alla blev märkbart berusade. Konduktören låstes in på en toalett och tåget formligen raglade genom skogarna. ![]()
Vid framkomsten till Norrlandsstationen tog han sig in på godsmagasinet för att höra var kyrkan låg. Det slutade med att han kom i slagsmål med en rallare... ![]()
![]()
När Piraten avslutat sin berättelse såg han mig djupt i ögonen och undrade vad jag tänkte betala honom för historien. ![]()
Tolvhundra kronor hade vi kommit överens om och det var ett tämligen högt gage för radion vid denna tid. ![]()
Nej, nej, det var inte att tänka på. ![]()
Nu kröp affärsjuristen fram under bordet och satte sig i hans knä. Han förklarade att det han berättat var en opublicerad novell som han kunde sälja till vilken tidning som helst för det tredubbla. ![]()
- Hur mycket vill du ha då? undrade jag. Säj ett pris. Jag kan utan att fråga gå med på femtonhundra. Det var inte till att tänka på, det heller. Fyratusen skulle han ha, annars fick inte programmet sändas. Han var inte ovänlig när han gav mig sitt bud men han visste vad han var värd och speciellt vid detta tillfälle när vi var i nöd. Jag fick honom i alla fall att förstå att jag måste åka till radiohuset för att underhandla om situationen. ![]()
På väg ut med våra band, sladdar och mikrofoner lade han leende sin hand på min axel och sa: ![]()
- Kom ihåg, Perrolf, att du sänder inte detta program förrän vi är överens. ![]()
- Naturligtvis inte, lovade jag honom. Jag ringer så fort jag kan. ![]()
Georg Eliasson var underhållningschef vid denna tid och jag berättade snabbt för honom i vilken båt jag satt. ![]()
- Fyratusen är en orimlighet. Då måste jag tala med radiochefen, sa han och försvann. Han var snart tillbaka med beskedet att vi skulle göra ett specialavtal med Piraten lydande på tretusen kronor, eftersom programmet var avsett att gå redan påföljande dag. Med det beskedet gav jag mig hem fast besluten att uppskjuta mitt samtal med Piraten till följande morgon för då kunde jag under natten kanske komma på en annan programidé, eftersom jag var övertygad att han inte skulle acceptera vårt bud. ![]()
Innan kvällen gick till vila ringde Piraten till mitt hem. Det enda jag hörde i luren när jag svarade var hans ädelskånska: ![]()
- NÅÅ?![]()
Jag förklarade för honom vad vi kommit fram till och att vi var beredda att sätta in ett annat program. Mer än tretusen kunde vi inte betala honom. ![]()
- Du ska få programmet for tretusen på ett enda villkor. ![]()
- På vilket villkor? undrade jag. ![]()
Jo, skrockade han, på det villkoret att du kommer hit till Reisen så jag får bjuda dej på en djävla braklunch. ![]()
Så lade han på luren." ![]()
![]()
(Där, kära vänner, har vi nått slutet på Bertil Perrolfs artikel "Möte med två giganter" - men det kommer *ännu* mer om Piraten och Moberg inom kort!)